15 - 18 Mars, Teheran och Shemshak

Eftersom vi bokade flygbiljetterna redan i september förra året var det skönt och efterlängtat att äntligen få gå ombord på det Turkish Airlines-plan som skulle ta oss till Istanbul till att börja med. Väl där hade vi tre timmars väntetid tills dess att flighten mot Teheran skulle lyfta. Tre timmar slår man lätt ihjäl på Istanbuls utmärkta och intressanta flygplats, det finns så oerhört många roliga destinationer man kan nå därifrån. Det är härligt att gå runt och titta på människor på väg mot Benghazi, Sana, Osh, Accra, Islamabad, Rostov-On-Don, osv, eller att titta ut mot landningsbanan och se ett exempelvis Turkmenistan Airlines-plan taxa ut för att lyfta.

Smidig och snabb flygresa till Teheran, båda våra flighter var tretimmarsresor, vilket är ganska lagom länge att flyga; man hinner inte tröttna, men kan äta och dricka i lugn och ro. Ungefär klockan 6 lokal tid gick vi utan problem igenom passkontrollen på Imam Khomeini International Airport och kunde tämligen snabbt plocka upp vår skidutrustning som Turkish hade lyckats skicka hela vägen till Iran.

På grund av omvärldens ekonomiska sanktioner mot Iran fungerar varken VISA eller MasterCard i landet, så såvida man inte sitter på ett iranskt bankkonto gäller det att ta med tillräckligt med US-Dollar och Euro så att det räcker hela resan. Vi gav 100 dollar till växlingskontoret på flygplatsen och fick tillbaka 2 500 000 i den lokala valutan Riel...

Vi hade tittat ut en gata i södra Teheran där det skulle finnas en del budgethotell, så vi bad taxichauffören ta oss dit för att där påbörja sökandet efter boende på egen hand. Ganska snart kom vi fram till Mashad Hostel där vi blev erbjudna ett eget rum för 6 dollar per person. Stenhårda sängar som kanske var 1,70 m långa, men billigt och en trevlig ägare.

Utanför hostelet

                            

Aningen korta sängar

                               
Vi gick sedan ut för att börja titta på Teheran. En enorm stad med långa gator och galen trafik (även om vi båda, efter allt vi hade läst om just trafiken, hade väntat oss att den skulle vara än värre). Det blev en ordentlig promenad i Teheran, innan vi efter den mer eller mindre sömnlösa flygnatten gick tillbaks till våra cementsängar för ett par timmars välbehövlig vila. Det blev ytterligare en långpromenad på kvällen, bland annat till det som innan revolutionen 1979 var USA:s ambassad. Murarna kring denna byggnad är idag täckta av målningar föreställande exempelvis amerikanska flaggan, men med 50 stycken bomber i flaggan istället för stjärnor... Dagen avslutades med en middag bestående korvröra i bröd för motsvarande 10 kronor per person.

Sängarna till trots sov vi riktigt bra och var utvilade och laddade för att ta oss an Alborzbergen och Shemshak norr om Teheran. Hostelägaren hade rått oss att ta tunnelbanan till förorten Karaj, för att därifrån ta taxi sista biten. Detta visade sig inte vara ett superbra alternativ, visst fick vi ett pris av taxichaufförerna, men ett pris som var högre än det vi ville betala. Av principiella skäl, vi vill INTE bli lurade, bestämde vi oss för att förkasta taxibuden och att åka tillbaks dit vi kom ifrån, cirka en timmes resväg enkel väg, för att därifrån åka till tunnelbanans nordligaste station, ytterligare en halvtimme. Väl där lyckades Marcus förhandla till oss ett acceptabelt pris upp till Shemshak, så det blev till slut en behaglig taxifärd på 1 timme för 15 dollar.

Så fort vi hade kommit fram till Shemshak var vi ivriga att sätta oss i liften för att komma igång med åkningen. Vi fick byta om inne i liftmaskinrummet och hoppade sen på den rangliga sittliften för att ta oss upp till 3000 m.ö.h. Shemshak bjöd på strålande sol och utsikten från toppen av skidberget var inte att leka med. Backarna var inte helt enkla att ha och göra med, jag har inte åkt i såpass branta backar på minst 15 år. Marcus har skidåkning i blodet och svängde dock lätt och ledigt ner för offpisten.

Lite dimmigt på andra dagens förmiddag, annars bra utsikt, som bilderna nedan visar.

                       

Vi valde att bo kvar på Mashad Hostel i Teheran framför att stanna i Shemshak, eftersom utbudet av hotell på skidorten var ytterst begränsat och därmed ganska dyrt. Därför blev det tunnelbane- och taxifärd även vår andra skiddag, även om vi då såklart åkte till rätt tunnelbanestation direkt.

Att ta sig "hem" från Shemshak? När liftarna stängde joggade Marcus bort till den lilla parkeringen och undersökte om någon skulle tillbaks till Teheran. Självklart var det så och lika självklart fick vi lifta med dem, vilket gav oss gratis tillbakaresa och två intressanta och trevliga möten med iranier. Världen är liten: killen vi åkte med första dagen hade en brorsa som pluggar i Linköping.

Det kändes alldeles utmärkt att efter tre nätter på Mashad Hostel byta stad. Isfahan var destinationen, en sextimmarsresa med buss. Skidutrustningen kunde vi lämna på hostelet i Teheran, så på tisdagen tog vårt lilla pick och pack för att bege oss söderut.

Söderut!

Efter Iran

Tusentals sajter är av Irans regering blockerade att nå från landet. Plattformen denna blogg ligger på är en av dessa sajter. Det är egentligen tämligen enkelt att komma runt denna blockad, massor av iranier använder till exempel Facebook, trots att det är en av alla de sidor som Ayatollorna har bestämt ska vara förbjuden.

Vi har dock inte varit tillräckligt programuppdaterade för att kunna nå bloggen via smartphonen och de fåtal internetcaféer vi har besökt har förståeligt följt regeringens riktlinjer rörande tillåtna hemsidor. Därför har det inte blivit några blogginlägg, ett längre inlägg kommer dock i veckan innehållande en sammanfattning av våra två veckor i Iran.Tills dess bjuds nedan på lite bilder:

Nyanlända och trötta vid Azaditornet ("Frihetstornet") i Teheran.

Efter tre timmar på Teherans tunnelbana med skidor på axlarna lyckades vi hitta ett bra sätt att för ett rimligt pris ta oss upp till Shemshak för att åka utför. Svåra backar, svår utsikt.

Det var inte den senaste årsmodellen på liftarna.

      Mäktig och glittrig moské som vi ramlade på i Shiraz.

Det är väldigt speciellt när man faktiskt står på en plats som man länge haft som mål att besöka. Ankomsten till Masjed-e Shah och området däromkring i Isfahan var ett sådant moment.

          Persepolis, många gamla stenar.

        På promenad genom gamla Yazd, där byggnaderna är gjorda av lera.

Fantastisk ock märklig natur i centrala Iran. Öken som avbryts av snöbeklädda berg.

Inför Iran

På lördag den 15:e mars flyger jag och min kompis Marcus till Teheran, för att utforska det kanske inte allt för välturistade landet Iran. Känslan är lite densamma som inför min Etiopien-resa år 2011; jag har inte riktigt koll på vad som är att vänta, Iran känns på förhand som en helt ny erfarenhet kontra de 50-tal länder jag tidigare har besökt.

Små frön till planer om en Iranresa såddes redan sommaren 2013, då Marcus av någon anledning hade upptäckt att det var oerhört billigt att flyga från Stockholm till Teheran. Vi beslöt oss där och då för att hålla vårens almanacka öppen för en sådan resa. När sedan mitt vikariat på mitt nuvarande jobb övergick i en fast anställning fanns det inget att tveka på - in på Turksih Airlines hemsida, hitta passande flygdatum, betala in drygt 2000 kronor per person, klicka på boka och invänta mailet med bokningsbekräftelsen på ett tur/retur-flyg till Irans huvudstad.

Att skaffa visum till Iran var betydligt enklare än förväntat, det handlade mest om att fylla i en ansökan och skicka den tillsammans med passet, kvitto på betalning och två foton till Irans ambassad på Lidingö. Det enda som var lite lustigt med visumansökan var att jag var tvungen att fylla i såväl pappas som farfars fullständiga namn. Bara fyra arbetsdagar senare fick jag tillbaks mitt nyinförskaffade pass med dess första inklistrade visum.

Vi flyger på lördag med utmärkta Turkish och mellanlandar således i Istanbul. Det blir några nattimmar på Atatürk-flygplatsen innan vi vid 6-tiden lokal tid ska dimpa ner i Teheran.

Vi har gjort upp en plan för ungefär hur vi vill spendera våra två veckor i Iran. Nu är det dock så att vår vistelse mer eller mindre på datumen sammanträffar med Nourruz, det vill säga de två veckor som årets viktigaste persiska högtid, det persiska nyåret, infinner sig (vilket kommer bli fantastiskt att få uppleva).

Det innebär att det kommer vara väldigt mycket folk som är ute och rör på sig för att hälsa på släkt, vänner, osv, vilket kan innebära att vi får vara beredda på att revidera våra planer efter var vi kan ta oss.

I dagsläget ser rutten ut som sådan: Vi landar i Teheran tidig söndag morgon för att spendera dagen och natten där. Direkt dagen efter beger vi oss upp i bergen till skidorten Shemshak, som ska erbjuda Irans tuffaste och häftigaste utförsåkning. Efter ett par dagar där beger vi oss tillbaks till Teheran, för att ta oss till Isfahan, en stad jag länge haft en önskan om att få besöka, en önskan som nu blir verklighet.

Därefter hoppas vi att vi ska ta oss till Shiraz, följt av ön Kish i Persiska viken, lite för att kunna åka slalom och ligga på stranden på samma tvåveckorsresa. Detta hänger dock på att vi kan hitta en flygbiljett från närbelägna Bandar Abbas till Teheran, så att vi hinner med vårt flyg hem till Sverige. Lyckas inte detta kommer planerna se annorlunda ut efter Isfahan eller Shiraz.

Vi tar dock en dag i taget och till och börja med ska det bli oerhört intressant att vandra omkring på Teherans gator.