En paus

Brunei - varldens minsta icke-o-land utanfor Europa (det ni!).

Jag vilar nu upp mig i Bruneis huvudstad Bandar Seri Begawan just nu - sa mycket mer att gora finns
det egentligen inte har. Vilan ar hur som helst valbehovlig, jag har fortfarande traningsvark efter
Mount Kinabalu och det slog mig nar jag checkade in for tre natter pa mitt hotell att jag bara varit tre
natter pa samma stalle en gang tidigare under resan.

Brunei ar for ovrigt:

- Det enda land jag varit i dar det inte saljs nagon alkohol.

- Det enda land jag varit i dar jag inte har nagon mottagning pa mobilen.

- Det enda sultanat jag varit i (Brunei och Oman ar varldens tva enda sultanat).

- Det minsta landet jag varit i utanfor Europa (dock kommer Singapore overta denna titel senare under resan).

Brunei skiljer sig relativt mycket fran de andra sydostasiatiska lander jag varit i, och da syftar jag
framst pa att turismen inte alls ar utvecklad pa samma satt har; ingen som forsoker salja en massa
dumma saker, ingen som erbjuder mig taxi eller tuk-tuk, ingen som tycker jag ska kopa en kostym i
deras affar o.d. Det kanns som om folk som kommer fram och pratar ar genuint intresserade av en.
Igar till exempel stannade en bil med tre grabbar mitt pa gatan och borjade prata. Innan de akte vidare
tyckte de jag skulle ta ett kort pa dem eftersom det kunde vara "nice to have photo of Brunei men".

Dessutom har jag inte sett en endaste moped eller motorcykel i landet - konstigt, de ar ju sa extremt
vanliga i andra asiatiska lander. Men dom har ju gott om oljepengar har.

Det tog lite langre tid an vantat att ta sig hit i sondags. Jag borjade redan klockan atta pa morgonen
med att ta baten fran Kota Kinabalu till en stad nara gransen. Dar skulle vi byta farja, dock fick dom
for sig att stalla in den. Nasta farja, vilken var den sista skulle ga klockan 3 pa eftermiddagen. Enligt
tjejen i kassan var den full, och det var val inte hela varlden om jag fick stanna dar en natt, jag hade
inte sa brattom. Gjorde dock ett forsok att fa dem att betala hotell i gransstaden (glomt namnet), och
vips - sa trollade hon fram en biljett till farjan istallet.

Vid fem var jag saledes framme i Brunei och raggade upp tva danskar som ocksa var med baten att
dela taxi in till Bandar Seri Begawan med. Fa ryggsacksturister = fa budgethotell/hostel, sa jag valde
ett helt ok hotell for 150 kr/natten. Stort rum och framforallt en mjuk sang (antligen), just vad jag
behovde efter bergsturen.

Eftersom vi kom fram sa sent valde jag att stanna tre natter istallet for tva - endast en heldag i Brunei
hade kannts fjuttigt, aven om det som sagt inte direkt finns nagot att gora har. Dock tjanar staden
pluspoang pa att det kanns coolt att vara har.

Stadens stolthet ar utan tvekan den magnifika moske som tar upp en stor del av B.S.B:s kompakta yta. Jag var in och tittade i den har om dagen, och trots att jag hade forberett mig genom att ta pa mig
jeans och langtroja i varmen fick jag ta pa mig en lang, svart, heltackande kappa innan jag kunde ga in. Helt ensam var jag dar inne, tyvarr var fotografering forbjuden, men det var riktigt maktigt att själv sta dar inne och titta runt.

Idag har jag varit pa en batutflykt pa floden och sjon som omger stan. B.S.B bestar till 10% (eller om
det var 10% av befolkningen som bor dar?) av en vattenby, helt enkelt en by byggd pa vattnet -
varldens storsta i sitt slag. Jag blev runtslussad i en bat dar av en av invanarna (mot en symbolisk
summa motsvarande 50 kr) och det var riktigt imponerande. Skolor, bensinstationer, moskeer,
restauranger, ja allt fanns dar.

Jag kanner mig nu dock klar med staden - och mer dartill - sa imorgon aker jag vidare in i Malaysia
igen, denna gang till delstaten Sarawak pa vastra Borneo. Miri --> Sibu --> Kuching ar planerna innan jag den 27:e flyger till Indonesien.