For forsta gangen sitter jag nu pa andra sidan ekvatorn och skriver. Jakarta ar staden, och jag sjalv
tycker i alla fall att det later hyfsat exotiskt.
Det var ganska skont att komma hit igarkvall, ledsnade ganska mycket pa Kuching, efter att ha
spenderat mer tid an planerat i staden. Gramer mig lite over missen med flyget faktiskt, hade jag vetat
tidigare att det var den 29:e jag skulle flyga hade jag hunnit med Sandakan ocksa, en stad jag velat
besoka.
Spenderade som sagt en dag i Bako National Park, vilket var ganska trevligt, aven om det inte fanns sa jattemycket att gora dar ute. Det gallde att halla i sina saker! Aporna tog varje chans de fick att sno
sadant de hoppades kunde vara mat. Till och med i restaurangen fick man vara pa sin vakt; det var
manga turister som blev av med chips/lask/kex o.d. Kvicka rackare, de dar aporna!
Hade sedan en sista valdigt lugn dag i Kuching och Malaysia, da jag egentligen inte gjorde nagonting. Gick till och med och at pa McDonalds, da jag kande mig lite less pa ris och nudlar. Jagade runt stan i jakt pa en guidebok over Indonesien, men en sadan fick jag klara mig utan.
Tog mig i god tid ut till Kuchings Internationella Flygplats igar, inga bussar gick dit men lyckades hitta ett fyra-stjarnigt hotell som hade transporter till flygplatsen, fick betala ett par tior for det, men mycket billigare an taxi!
Pa flygplatsen var det fullt stahej, MANGDER av manniskor vantade pa att ta farval av nagon vid
avgangshallen. Jag tankte forst att "det har var val att ta i bara for att jag ska aka", men efter att ha
fragat en polis visade det sig att de var dar for att onska all lycka till de ca 250 personer som skulle
flyga till Mekka for pilgrimsfarden. Det var tydligen forsta gangen nagonsin som det gick ett direktflyg fran Kuching till Mekka.
Smidig flygresa hit, AirAsia var som vanligt ett utmarkt lagprisbolag. Fixade snabbt ett visum nar jag
landat pa Jakartas flygplats och tog sedan forsta basta buss in mot centrum. Sista biten till mitt hostel
akte jag motorcykeltaxi, och det kandes harligt att vara tillbaks i ett land dar organiserat kaos ar en del av vardagen. Malaysia ar verkligen ett av mina favoritlander som jag varit i hitills, men landet ar
forhallandevis tillrattalagt. Darfor var det lite utav en nytandning pa resan att med full packning kryssa fram bak pa en motorcykel mellan bilarna pa huvudvagen. (Det ar inte sa farligt som det kanske later; motorcykel har=en vespa i Sverige, fast de gar lite snabbare).
Jakarta ar en enorm stad! Jag har gatt och gatt idag, men det kanns anda inte som man kommer
nanvart. Svart att greppa staden. Och enligt officiella siffror (aven om det garanterat finns ett valdigt
stort morkertal i stader som Peking, Calcutta, Mexico City, etc...) ar Jakarta varldens nast storsta
storstadsomrade!
Vad jag sett hittills gillar jag verkligen staden, och det kanns haftigt att vara har. Har fortfarande inte
bestamt vart det bar av harnats, har ju som sagt ingen guidebok over landet. Jag planerar dock att
lamna staden imorgon. Stader som jag vill (och kommer att) aka till ar Bandung och Yogyakarata.
Dessutom ska Bali fa sig en pahalsning, varifran jag ocksa har bokat ett flyg till Singapore den 21:a
november.
Hur som helst ar Indonesien ett valdig stort land och jag kommer inte ha nagra som helst probelm
med att spendera 23 dagar har.
fredag 30 oktober 2009
söndag 25 oktober 2009
Kattstaden
Kuching betyder direkt oversatt katt pa malay. Kattstatyer ar utplacerade lite har som var och det finns aven ett kattmuseum, vilket jag inte har for avsikt att besoka. Hur stan egentligen ar relaterad till katter har jag inte en aning om.
Jag har allsta tagit mig till vastra Borneo, till delstaten Sarawak och dess huvudstad Kuching. Jag
startade resan hit med att lamna Brunei, inte en dag forsent, for att ta mig till staden Miri, cirka fyra
timmars bussresa fran Bandar Seri Begawan. Jag och en australiensare var de enda tva pa bussen, sa
gransprocedurerna mellan Brunei och Malaysia gick valdig snabbt och smidigt. Vi blev avslappta ett
par kilometer utanfor Miri och tog darifran en lokalbuss som mer paminde om en pansarvagn in till
staden.
Miri ar ingen turiststad pa nagot satt, utan fungerar mer som en stad att mellanlanda i, pa vag mot
andra destinationer i Sarawak och pa Borneo. Borneo ar faktiskt varldens tredje (eller om det var
fjarde?) storsta o, sa avstanden ar storre an man tror.
Gjorde sallskap med australiensaren till stadens enda hostel, vilket var ett valdigt trevligt sadant. Efter att ha checkat in gick vi ut och tog en snabbtitt pa Miri och at en bit mat. Ingen hojdarstad. Kvallen spenderades pa en bar under vart hostel, med ett par ol och lite biljard.
Gick upp i hyfsad tid dagen efter for att ta bussen mot Sibu, en resa pa ca atta timmar. Smidigt allt som allt och en valdigt bekvam buss. Sibu var an mindre turistigt an Miri, jag sag faktiskt inte en enda vasterlanning under hela min tid i staden! Jag tycker det ar valdigt roligt att komma till sadana stader (aven om stan i sig var ratt vardelos), eftersom lokalbefolkningen ar intresserad av en pa ett annat satt an i stader dar turister ar mer forekommande. Gick runt lite pa en kvallsmarknad, och hela tiden var det folk som ville komma fram och prata, fraga var man kom ifran osv.
Bodde pa ett riktigt skabbigt hotell, men det var en sang, en flakt och ett trevligt kinesiskt aldre par
som verkligen gjorde sitt basta for att ge mig information om staden och hur man enklast tog sig vidare darifran (sant gor mycket!).
Var ganska trott pa bussakande efter tva dagar med detta transportmedel. Perfekt darfor att det gar
flodbatar mellan Sibu och Kuching. Kostar lika mycket som att ta bussen, gar fyra timmar snabbare
och ar mycket trevligare att glida fram pa vattnet, an att skumpa fram i en buss! Trevlig och behaglig
fard hit med andra ord.
Tog taxi fran hamnen till ett Bed&Breakfast dar jag bor nu, riktigt trevligt stalle, dar frukost ar
inkluderat och gratis kaffe ar tillgangligt dygnet om. Valdigt hjalpsam personal dessutom som har gett
mig en del tips. Ar dock forvanad over hur lite turister det ar har, Kuching namns i guidebocker som en trevlig stad (det ar en trevlig stad!).
Har utforskat stan nu i tva dagar, riktigt trevligt att ga langst floden och solnedgangen bakom floden
och bergen ar magnifik! Har aven varit lite kulturell och besokt Sarawak museum (gratis), vilket ur
min synvinkel var mycket ointressant. Bara massa skulpturer och uppstoppade faglar, AC-maskinerna
var mina favoritobjekt darinne.
Har dessutom letat runt halva stan efter ett stalle som kunde fixa passbilder till mig - behover ju ett
sadant for mitt indonesien-visum (ute i god tid som vanligt). Men det ar fixat nu - 12 SEK for fyra
passbilder - som hittat.
Nu planerar jag tva dagar i Bako National Park. Var 100% pa att jag skulle flyga till Jakarta pa tisdag,
men nar jag kollade biljetten idag visade det sig att det ar pa torsdag jag flyger. Lite bonustid har alltsa, men det gor inget. Tur att jag tittade pa biljetten idag och inte pa tisdag...
Jag har allsta tagit mig till vastra Borneo, till delstaten Sarawak och dess huvudstad Kuching. Jag
startade resan hit med att lamna Brunei, inte en dag forsent, for att ta mig till staden Miri, cirka fyra
timmars bussresa fran Bandar Seri Begawan. Jag och en australiensare var de enda tva pa bussen, sa
gransprocedurerna mellan Brunei och Malaysia gick valdig snabbt och smidigt. Vi blev avslappta ett
par kilometer utanfor Miri och tog darifran en lokalbuss som mer paminde om en pansarvagn in till
staden.
Miri ar ingen turiststad pa nagot satt, utan fungerar mer som en stad att mellanlanda i, pa vag mot
andra destinationer i Sarawak och pa Borneo. Borneo ar faktiskt varldens tredje (eller om det var
fjarde?) storsta o, sa avstanden ar storre an man tror.
Gjorde sallskap med australiensaren till stadens enda hostel, vilket var ett valdigt trevligt sadant. Efter att ha checkat in gick vi ut och tog en snabbtitt pa Miri och at en bit mat. Ingen hojdarstad. Kvallen spenderades pa en bar under vart hostel, med ett par ol och lite biljard.
Gick upp i hyfsad tid dagen efter for att ta bussen mot Sibu, en resa pa ca atta timmar. Smidigt allt som allt och en valdigt bekvam buss. Sibu var an mindre turistigt an Miri, jag sag faktiskt inte en enda vasterlanning under hela min tid i staden! Jag tycker det ar valdigt roligt att komma till sadana stader (aven om stan i sig var ratt vardelos), eftersom lokalbefolkningen ar intresserad av en pa ett annat satt an i stader dar turister ar mer forekommande. Gick runt lite pa en kvallsmarknad, och hela tiden var det folk som ville komma fram och prata, fraga var man kom ifran osv.
Bodde pa ett riktigt skabbigt hotell, men det var en sang, en flakt och ett trevligt kinesiskt aldre par
som verkligen gjorde sitt basta for att ge mig information om staden och hur man enklast tog sig vidare darifran (sant gor mycket!).
Var ganska trott pa bussakande efter tva dagar med detta transportmedel. Perfekt darfor att det gar
flodbatar mellan Sibu och Kuching. Kostar lika mycket som att ta bussen, gar fyra timmar snabbare
och ar mycket trevligare att glida fram pa vattnet, an att skumpa fram i en buss! Trevlig och behaglig
fard hit med andra ord.
Tog taxi fran hamnen till ett Bed&Breakfast dar jag bor nu, riktigt trevligt stalle, dar frukost ar
inkluderat och gratis kaffe ar tillgangligt dygnet om. Valdigt hjalpsam personal dessutom som har gett
mig en del tips. Ar dock forvanad over hur lite turister det ar har, Kuching namns i guidebocker som en trevlig stad (det ar en trevlig stad!).
Har utforskat stan nu i tva dagar, riktigt trevligt att ga langst floden och solnedgangen bakom floden
och bergen ar magnifik! Har aven varit lite kulturell och besokt Sarawak museum (gratis), vilket ur
min synvinkel var mycket ointressant. Bara massa skulpturer och uppstoppade faglar, AC-maskinerna
var mina favoritobjekt darinne.
Har dessutom letat runt halva stan efter ett stalle som kunde fixa passbilder till mig - behover ju ett
sadant for mitt indonesien-visum (ute i god tid som vanligt). Men det ar fixat nu - 12 SEK for fyra
passbilder - som hittat.
Nu planerar jag tva dagar i Bako National Park. Var 100% pa att jag skulle flyga till Jakarta pa tisdag,
men nar jag kollade biljetten idag visade det sig att det ar pa torsdag jag flyger. Lite bonustid har alltsa, men det gor inget. Tur att jag tittade pa biljetten idag och inte pa tisdag...
tisdag 20 oktober 2009
En paus
Brunei - varldens minsta icke-o-land utanfor Europa (det ni!).
Jag vilar nu upp mig i Bruneis huvudstad Bandar Seri Begawan just nu - sa mycket mer att gora finns
det egentligen inte har. Vilan ar hur som helst valbehovlig, jag har fortfarande traningsvark efter
Mount Kinabalu och det slog mig nar jag checkade in for tre natter pa mitt hotell att jag bara varit tre
natter pa samma stalle en gang tidigare under resan.
Brunei ar for ovrigt:
- Det enda land jag varit i dar det inte saljs nagon alkohol.
- Det enda land jag varit i dar jag inte har nagon mottagning pa mobilen.
- Det enda sultanat jag varit i (Brunei och Oman ar varldens tva enda sultanat).
- Det minsta landet jag varit i utanfor Europa (dock kommer Singapore overta denna titel senare under resan).
Brunei skiljer sig relativt mycket fran de andra sydostasiatiska lander jag varit i, och da syftar jag
framst pa att turismen inte alls ar utvecklad pa samma satt har; ingen som forsoker salja en massa
dumma saker, ingen som erbjuder mig taxi eller tuk-tuk, ingen som tycker jag ska kopa en kostym i
deras affar o.d. Det kanns som om folk som kommer fram och pratar ar genuint intresserade av en.
Igar till exempel stannade en bil med tre grabbar mitt pa gatan och borjade prata. Innan de akte vidare
tyckte de jag skulle ta ett kort pa dem eftersom det kunde vara "nice to have photo of Brunei men".
Dessutom har jag inte sett en endaste moped eller motorcykel i landet - konstigt, de ar ju sa extremt
vanliga i andra asiatiska lander. Men dom har ju gott om oljepengar har.
Det tog lite langre tid an vantat att ta sig hit i sondags. Jag borjade redan klockan atta pa morgonen
med att ta baten fran Kota Kinabalu till en stad nara gransen. Dar skulle vi byta farja, dock fick dom
for sig att stalla in den. Nasta farja, vilken var den sista skulle ga klockan 3 pa eftermiddagen. Enligt
tjejen i kassan var den full, och det var val inte hela varlden om jag fick stanna dar en natt, jag hade
inte sa brattom. Gjorde dock ett forsok att fa dem att betala hotell i gransstaden (glomt namnet), och
vips - sa trollade hon fram en biljett till farjan istallet.
Vid fem var jag saledes framme i Brunei och raggade upp tva danskar som ocksa var med baten att
dela taxi in till Bandar Seri Begawan med. Fa ryggsacksturister = fa budgethotell/hostel, sa jag valde
ett helt ok hotell for 150 kr/natten. Stort rum och framforallt en mjuk sang (antligen), just vad jag
behovde efter bergsturen.
Eftersom vi kom fram sa sent valde jag att stanna tre natter istallet for tva - endast en heldag i Brunei
hade kannts fjuttigt, aven om det som sagt inte direkt finns nagot att gora har. Dock tjanar staden
pluspoang pa att det kanns coolt att vara har.
Stadens stolthet ar utan tvekan den magnifika moske som tar upp en stor del av B.S.B:s kompakta yta. Jag var in och tittade i den har om dagen, och trots att jag hade forberett mig genom att ta pa mig
jeans och langtroja i varmen fick jag ta pa mig en lang, svart, heltackande kappa innan jag kunde ga in. Helt ensam var jag dar inne, tyvarr var fotografering forbjuden, men det var riktigt maktigt att själv sta dar inne och titta runt.
Idag har jag varit pa en batutflykt pa floden och sjon som omger stan. B.S.B bestar till 10% (eller om
det var 10% av befolkningen som bor dar?) av en vattenby, helt enkelt en by byggd pa vattnet -
varldens storsta i sitt slag. Jag blev runtslussad i en bat dar av en av invanarna (mot en symbolisk
summa motsvarande 50 kr) och det var riktigt imponerande. Skolor, bensinstationer, moskeer,
restauranger, ja allt fanns dar.
Jag kanner mig nu dock klar med staden - och mer dartill - sa imorgon aker jag vidare in i Malaysia
igen, denna gang till delstaten Sarawak pa vastra Borneo. Miri --> Sibu --> Kuching ar planerna innan jag den 27:e flyger till Indonesien.
Jag vilar nu upp mig i Bruneis huvudstad Bandar Seri Begawan just nu - sa mycket mer att gora finns
det egentligen inte har. Vilan ar hur som helst valbehovlig, jag har fortfarande traningsvark efter
Mount Kinabalu och det slog mig nar jag checkade in for tre natter pa mitt hotell att jag bara varit tre
natter pa samma stalle en gang tidigare under resan.
Brunei ar for ovrigt:
- Det enda land jag varit i dar det inte saljs nagon alkohol.
- Det enda land jag varit i dar jag inte har nagon mottagning pa mobilen.
- Det enda sultanat jag varit i (Brunei och Oman ar varldens tva enda sultanat).
- Det minsta landet jag varit i utanfor Europa (dock kommer Singapore overta denna titel senare under resan).
Brunei skiljer sig relativt mycket fran de andra sydostasiatiska lander jag varit i, och da syftar jag
framst pa att turismen inte alls ar utvecklad pa samma satt har; ingen som forsoker salja en massa
dumma saker, ingen som erbjuder mig taxi eller tuk-tuk, ingen som tycker jag ska kopa en kostym i
deras affar o.d. Det kanns som om folk som kommer fram och pratar ar genuint intresserade av en.
Igar till exempel stannade en bil med tre grabbar mitt pa gatan och borjade prata. Innan de akte vidare
tyckte de jag skulle ta ett kort pa dem eftersom det kunde vara "nice to have photo of Brunei men".
Dessutom har jag inte sett en endaste moped eller motorcykel i landet - konstigt, de ar ju sa extremt
vanliga i andra asiatiska lander. Men dom har ju gott om oljepengar har.
Det tog lite langre tid an vantat att ta sig hit i sondags. Jag borjade redan klockan atta pa morgonen
med att ta baten fran Kota Kinabalu till en stad nara gransen. Dar skulle vi byta farja, dock fick dom
for sig att stalla in den. Nasta farja, vilken var den sista skulle ga klockan 3 pa eftermiddagen. Enligt
tjejen i kassan var den full, och det var val inte hela varlden om jag fick stanna dar en natt, jag hade
inte sa brattom. Gjorde dock ett forsok att fa dem att betala hotell i gransstaden (glomt namnet), och
vips - sa trollade hon fram en biljett till farjan istallet.
Vid fem var jag saledes framme i Brunei och raggade upp tva danskar som ocksa var med baten att
dela taxi in till Bandar Seri Begawan med. Fa ryggsacksturister = fa budgethotell/hostel, sa jag valde
ett helt ok hotell for 150 kr/natten. Stort rum och framforallt en mjuk sang (antligen), just vad jag
behovde efter bergsturen.
Eftersom vi kom fram sa sent valde jag att stanna tre natter istallet for tva - endast en heldag i Brunei
hade kannts fjuttigt, aven om det som sagt inte direkt finns nagot att gora har. Dock tjanar staden
pluspoang pa att det kanns coolt att vara har.
Stadens stolthet ar utan tvekan den magnifika moske som tar upp en stor del av B.S.B:s kompakta yta. Jag var in och tittade i den har om dagen, och trots att jag hade forberett mig genom att ta pa mig
jeans och langtroja i varmen fick jag ta pa mig en lang, svart, heltackande kappa innan jag kunde ga in. Helt ensam var jag dar inne, tyvarr var fotografering forbjuden, men det var riktigt maktigt att själv sta dar inne och titta runt.
Idag har jag varit pa en batutflykt pa floden och sjon som omger stan. B.S.B bestar till 10% (eller om
det var 10% av befolkningen som bor dar?) av en vattenby, helt enkelt en by byggd pa vattnet -
varldens storsta i sitt slag. Jag blev runtslussad i en bat dar av en av invanarna (mot en symbolisk
summa motsvarande 50 kr) och det var riktigt imponerande. Skolor, bensinstationer, moskeer,
restauranger, ja allt fanns dar.
Jag kanner mig nu dock klar med staden - och mer dartill - sa imorgon aker jag vidare in i Malaysia
igen, denna gang till delstaten Sarawak pa vastra Borneo. Miri --> Sibu --> Kuching ar planerna innan jag den 27:e flyger till Indonesien.
lördag 17 oktober 2009
Upp för en backe
Jag ar ater i Kota Kinabalu, efter att ha tagit mig upp (och ner) for Mount Kinabalu (4095 m.o.h).
Jag delade ju taxi med tre stycken andra fran flygplatsen in till Kota Kinabalu, och vi bestamde oss for att forsoka ta oss upp for berget tilsammans. Framforallt ar det trevligt med sallskap och dessutom
delas manga kostnader pa antalet personer man ar i en grupp, sa detta var helt perfekt. Dessutom
traffade vi tva till pa hostelet som ville folja med, vilket innebar att vi var en grupp pa sex, vilket ar max antal for en grupp. Tre irlandare, en kanadensiska, en engelskman och jag, mycket treviga manniskor och vi kom alla bra overens.
Vi forberedde oss med en dag pa stranden har i narheten av Kota Kinabalu, innan vi for tre dagar
sedan begav oss mot Mount Kinabalu. Eftersom vi var sex stycken delade vi pa en taxi till berget, en
resa pa ca tva timmar. Det blev ca tio kronor dyrare an bussen, men mycket bekvamare.
Forsta natten spenderades vid foten av berget pa ett riktigt skabbigt vandrarhem. Regn och blast hela
natten, men nar vi vaknade dagen efter sken solen.
Vi valde den lite tuffare och langre vagen upp och det var nog ingen av oss som hade raknat med att
det skulle vara sa tuff terrang som det faktiskt var. Stora nivaskillnader, det var sallan man bara kunde
ga rakt fram utan att anstranga sig. Som tur var regnade det inte, men nar vi val kom upp till
"baslagret" var vi anda genomsura av svett. Vi hade som sagt tur att vi slapp regn och att det var en
relativt molnfri dag, for utsikten var inte dum!
Vi blev inkvarterade pa ett ganska trevligt stalle pa ca 3400 meters hojd, dar vi blev serverade
middagsbuffe och fick se en magnifik solnedgang. Vid tva pa natten skulle vi fortsatta mot toppen, sa vi gick i princip och lade oss efter solnedgangen.
Hade nog lite problem med hojden under natten, latt feber och huvudvark, men det var borta nar vi
blev vackta vid tvatiden. Nu var vadret inte lika roligt, sporegn och iskallt. Valforberedd som jag var
paborjade jag vagen upp mot toppen i jeans och tocktroja. Pannlampa ar overskattat.
Forutom regnet och kylan var vagen upp tuff och pa manga stallen var det sa brant att man fick ta
hjalp av rep for att ta sig upp. Det var valdigt jobbigt, men ocksa valdigt roligt.
Vid femtiden, lagom till soluppgangen nadde vi sa toppen, 4095 m.o.h. Det later kanske inte
jatteimponerande, men det ar anda det hogsta berget i Sydostasien, sa vi var ganska nojda dar vi stod.
Vi var dock snabba med att ta oss ner igen for det var iskallt dar uppe och dessutom blasigt. Pa vagen
ner sprack det upp och man kunde se ut over Borneo. Haftigt!!!
Tillbaks i baslagret fick vi frukostbuffe innan vi paborjade vandringen nerat, vilket gick betydligt
lattare och vid sextiden igarkvall var vi tillbaks pa hostelet har i KK, lagom mora i kroppen.
Vi gick och inhandlade lite ol och rom och hade lite fest pa hostelet, for att sluta pa en malaysisk
karaokebar dar vi holl till fram till 2 pa natten, ett dygn efter att vi startat var dag. 24 riktigt roliga,
aktiva och val anvanda timmar!
De andra akte vidare till en o for att dyka imorse, men det intresserar ju inte mig sa jag sitter har och
smider mina egna planer. Imorgon tankte jag ta baten harifran till Brunei, det ska ga en vid 8 pa
morgonen till den stad nara gransen. Darifran ska forhoppningsvis en annan bat ta mig till Bandar Seri
Begawan, Bruneis huvudstad. Planerna ar att stanna tva natter, kanske tre om jag hittar nagot
nagorlunda billigt hostel, Brunei ar ett mycket dyrare land an Malaysia.
Den 27:e oktober har jag sedan bokat en flygbiljett fran Kuching pa vastra Borneo till Jakarta i
Indonesien. Nu ska jag stappla mig ivag och ata nagot; idag staller nivaskillnader som en trottoarkant
till med problem...
Jag delade ju taxi med tre stycken andra fran flygplatsen in till Kota Kinabalu, och vi bestamde oss for att forsoka ta oss upp for berget tilsammans. Framforallt ar det trevligt med sallskap och dessutom
delas manga kostnader pa antalet personer man ar i en grupp, sa detta var helt perfekt. Dessutom
traffade vi tva till pa hostelet som ville folja med, vilket innebar att vi var en grupp pa sex, vilket ar max antal for en grupp. Tre irlandare, en kanadensiska, en engelskman och jag, mycket treviga manniskor och vi kom alla bra overens.
Vi forberedde oss med en dag pa stranden har i narheten av Kota Kinabalu, innan vi for tre dagar
sedan begav oss mot Mount Kinabalu. Eftersom vi var sex stycken delade vi pa en taxi till berget, en
resa pa ca tva timmar. Det blev ca tio kronor dyrare an bussen, men mycket bekvamare.
Forsta natten spenderades vid foten av berget pa ett riktigt skabbigt vandrarhem. Regn och blast hela
natten, men nar vi vaknade dagen efter sken solen.
Vi valde den lite tuffare och langre vagen upp och det var nog ingen av oss som hade raknat med att
det skulle vara sa tuff terrang som det faktiskt var. Stora nivaskillnader, det var sallan man bara kunde
ga rakt fram utan att anstranga sig. Som tur var regnade det inte, men nar vi val kom upp till
"baslagret" var vi anda genomsura av svett. Vi hade som sagt tur att vi slapp regn och att det var en
relativt molnfri dag, for utsikten var inte dum!
Vi blev inkvarterade pa ett ganska trevligt stalle pa ca 3400 meters hojd, dar vi blev serverade
middagsbuffe och fick se en magnifik solnedgang. Vid tva pa natten skulle vi fortsatta mot toppen, sa vi gick i princip och lade oss efter solnedgangen.
Hade nog lite problem med hojden under natten, latt feber och huvudvark, men det var borta nar vi
blev vackta vid tvatiden. Nu var vadret inte lika roligt, sporegn och iskallt. Valforberedd som jag var
paborjade jag vagen upp mot toppen i jeans och tocktroja. Pannlampa ar overskattat.
Forutom regnet och kylan var vagen upp tuff och pa manga stallen var det sa brant att man fick ta
hjalp av rep for att ta sig upp. Det var valdigt jobbigt, men ocksa valdigt roligt.
Vid femtiden, lagom till soluppgangen nadde vi sa toppen, 4095 m.o.h. Det later kanske inte
jatteimponerande, men det ar anda det hogsta berget i Sydostasien, sa vi var ganska nojda dar vi stod.
Vi var dock snabba med att ta oss ner igen for det var iskallt dar uppe och dessutom blasigt. Pa vagen
ner sprack det upp och man kunde se ut over Borneo. Haftigt!!!
Tillbaks i baslagret fick vi frukostbuffe innan vi paborjade vandringen nerat, vilket gick betydligt
lattare och vid sextiden igarkvall var vi tillbaks pa hostelet har i KK, lagom mora i kroppen.
Vi gick och inhandlade lite ol och rom och hade lite fest pa hostelet, for att sluta pa en malaysisk
karaokebar dar vi holl till fram till 2 pa natten, ett dygn efter att vi startat var dag. 24 riktigt roliga,
aktiva och val anvanda timmar!
De andra akte vidare till en o for att dyka imorse, men det intresserar ju inte mig sa jag sitter har och
smider mina egna planer. Imorgon tankte jag ta baten harifran till Brunei, det ska ga en vid 8 pa
morgonen till den stad nara gransen. Darifran ska forhoppningsvis en annan bat ta mig till Bandar Seri
Begawan, Bruneis huvudstad. Planerna ar att stanna tva natter, kanske tre om jag hittar nagot
nagorlunda billigt hostel, Brunei ar ett mycket dyrare land an Malaysia.
Den 27:e oktober har jag sedan bokat en flygbiljett fran Kuching pa vastra Borneo till Jakarta i
Indonesien. Nu ska jag stappla mig ivag och ata nagot; idag staller nivaskillnader som en trottoarkant
till med problem...
måndag 12 oktober 2009
På Borneo
Jag är framme i Kota Kinabalu på
Borneo. Mycket smidig flygresa från Kuala Lumpur hit, och det är fantastiskt
att en 2,5 timmes flygning kan kosta 100 SEK, inklusive allt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska
sammanfatta Kuala Lumpur, det är en galen stad på alla sätt och vis. Jag bodde
i Chinatown, där traditionella matställ, hundratals småaffärer och massor av
människor trängdes. 100 meter längre bort låg närmsta Metro-station, varifrån moderna,
förarlösa tåg tog en till ett hypermodernt Kuala Lumpur med mängder av
skyskrapor (däribland Petrona Twin Towers såklart), stora internationella
matkedjor, märkesbutiker etc. KL hade allt!
Jag kom till KL i lördagskväll, efter
en väldigt komfortabel 8-timmarsresa från Penang, och hittade snabbt ett hostel
med ok priser där jag checkade in. Spenderade kvällen med att titta på
galenskaperna runt Chinatown och träffade på en kille från Australien som jag åt
middag med.
Igår tog jag metron till KLCC,
Kuala Lumpur City Center, och tittade på skyskrapor. Tog en
långpromenad genom stan (varmt!)
och "prickade av" en del sevärdheter, bland annat en häftig moské och
ett inte lika häftigt stort torg.
Spatserade sen tillbaks till
Chinatown och tog ett varv till där. Efter att solen gått ner åkte jag återigen
tillbaks till KLCC för att titta på alla skyskrapor i mörkret, Petrona Twin
Towers är riktigt coola byggnader. Avslutade en lång dag med två öl i
Chinatown, innan jag i hyfsad tid gick tillbaks till hostelet.
Detta för att jag var tvungen att
gå upp vid 7 i morse. Tog mig ut till flygplatsen och landade alltså här i Kota
Kinabalu sex timmar senare. Hittade tre andra personer att dela taxi med in
till stan och checkade sedan in på ett OK guesthouse, där jag sitter nu.
Planerna framöver har ändrats
lite: Filippinerna känns för tillfället inte jättesäkert, så river
förmodligen den biljetten och
spenderar mer tid här på Borneo. Det verkar finnas mycket att se och göra! Har
gjort upp en plan, och som det ser ut blir jag kvar på malaysiska Borneo (och
Brunei) fram till början av november, då jag tänkte fixa en flygbiljett härifrån
till Jakarta i Indonesien. Preliminära planer såklart, men så ligger landet för
tillfället. Nästa projekt blir hur som helst att försöka ta sig upp för Mount
Kinabalu.
fredag 9 oktober 2009
Malaysia!
Sitter nu i Georgetown, norra
Malaysia. Staden ligger på en ö, ca 20 minuter med färja från fastlandet i provinsen
Penang. Det har varit två och en halv intensiva dagar här, med mycket gående.
Kom hit i onsdagskväll, efter att
ha suttit på bussen från Krabi hela dagen. Var faktiskt ensam
västerlänning, vilket förvånade
mig mycket, det är ändå två relativt välkända "turistorter" jag åkte
mellan. Redan när jag steg av bussen utanför hostelet jag bor på kände jag att
jag skulle gilla denna stad och ö, en åsikt jag står fast vid. Roligt är att
det är så multikulturellt: muslimer, indier, kineser, osv gör att det blir en
salig blandning av olika kulturer ur alla aspekter. Man kan höra böneutropen från
moskén, samtidigt som man går förbi ett kinesiskt tempel där folk står och ber.
Detsamma gäller maten: stor variation och mycket att välja emellan. Hittills är
jag positivt överraskad av Malaysia och ser fram emot att spendera ett par
veckor här.
Vad har jag då gjort i Penang?
Onsdagen ägnade jag mest åt att äta, dricka öl och installera mig här. Bor på
ett ganska skabbigt hostel, men det finns en säng och en trevlig bar, så det får
duga.
Igår tog jag en REJÄL promenad. Började
i en nationalpark ca 5 km härifrån där det tydligen skulle finnas en del unika växter. Då mitt intresse för blommor och träd inte är jättestort fascinerades jag
mer av de vilda aporna som lever i området. Försökte dessutom gå upp till
Penang Hill, ca 900 m.ö.h. Halvvägs upp blockerades dock vägen av Familjen Apa
som tittade argt på mig. Det var inte så att de försökte attackera mig eller jaga
mig, men när jag tog ett steg mot dem tog de två mot mig, så jag gav upp. Ett ap-bett
ar inte vad jag önskar mig.
Tog en långpromenad tillbaks till
hostelet istället där jag slog mig ner för en öl. Fick sällskap av en amerikan
i 65-årsaldern som berättade sin livshistoria och om livet som bög i Thailand
och Malaysia.
Tog revansch i dag på Penang
Hill, denna gång valde jag att ta bussen till en kabinbanestation varifrån man bekvämt kunde åka upp till klippan. Kostade bara
10 kr allt som allt att ta sig från hostelet och upp och tillbaks för klippan, så jag förlorade inte jättemycket
på att göra det på detta sätt. Utsikter är trevliga, men efter 10
minuter tröttnar man (jag), sa jag tog tämligen omgående bussen tillbaks till Georgetown (ca 40
min).
Jag är hur som helst mycket nöjd
med min vistelse här i Georgetown och Penang. Imorgon åker jag vidare mot Kuala
Lumpur, innan jag på måndag flyger vidare till Kota Kinabalu på Borneo. Försöker
hålla mig uppdaterad om läget på Filippinerna, och som det ser ut just nu
verkar det ok att åka dit, så planerna efter Borneo står tills vidare kvar.
tisdag 6 oktober 2009
På väg söderut
Bestämde mig för att mellanlanda
i södra Thailand, på väg ner mot Malaysia, så nu sitter jag i ett varmt,
fuktigt och stundtals regnigt Krabi. Resan hit tog 15 timmar med buss, så det
hade nog blivit lite väl maffigt att åka hela sträckan Bangkok - Penang i
Malaysia på en gång.
Här märks det att det fortfarande
är regnperiod, kommer rejäla skyfall då och då. Igår fullkomligt vräkte det ner
i en halvtimme, har aldrig varit med om något liknande. Det låter kanske inte så
upplyftande med regn, men detta var riktigt häftigt.
Gjorde inget specifikt dagarna i
Bangkok, träffade på en trevlig tjej från Holland som jag åt middag och drack öl
med på kvällarna. Var också en vända till det mer moderna Bangkok där alla köpcentren
finns. Fyra enorma komplex, med sju våningar vardera ligger i princip vägg i vägg
med varandra, man kan med andra ord spendera lite tid där om man är intresserad
av shopping. Och om inte annat är det skönt att komma in i kylan, tack vare
AC:n.
Krabi är en ganska trist stad,
och jag antar att man åker hit för att vara på beachen, som ligger ca en halvtimme
härifrån. Kändes ganska ovärt att åka dit, dels pga av vädret, och dels på
grund av att det inte intresserar mig speciellt mycket att tillbringa dagen på
stranden.
De försöker sälja på mig
dagsturer till olika öar i närheten, men det får vara, väljer att spara
pengarna till saker jag verkligen
vill göra istället, som till exempel att gå upp för Mount Kinabalu. Onödigt att
betala för att bli runtslussad till massa öar i detta väder.
Imorgon bär det hur som helst av
till Penang och Malaysia, det ska bli riktigt kul att komma dit. Åker vid 7 på
morgonen härifrån och resan ska ta drygt 8 timmar. 2-3 dagar i Penang och därefter
2-3 dagar i Kuala Lumpur, innan jag den 12:e flyger till Borneo.
fredag 2 oktober 2009
Back in Bangkok
Är nu installerad i Bangkok igen. Det är faktiskt femte gången jag kommer hit, så börjar få in rutinerna på vilken flygbuss det är som gäller, hur man hittar o.d. Dagen har hittills ägnats åt att kolla hur mycket som har förändrats sedan sist (två år sedan). Det mesta är sig dock likt.
Checkade in på ett ställe jag bott på två gånger förut, det är väl inte det fräschaste eller nyaste stället här, men å andra sidan är det nog inte det sunkigaste eller äldsta heller. 40 kr/natt för ett singelrum med fläkt, egen toa och dusch med varmvatten är ändå ett ok pris tycker jag. Har även hunnit med en mättande måltid med en öl därtill för 20-lappen. Och maten är så fantastiskt god! Östasien - Östeuropa 1-0.
Hur som helst, jag har checkat in och fått mina boardingkort, samt försäkrat tjejen vid disken att jag inte ska stanna mer än de 30 dagar jag lagligt får vara i Thailand. Det brukar räcka att göra så, om de nu ens frågar. Nu helt plötslig hör jag mitt namn i högtalarna på Arlanda, "Jesper Forslund, please contact..." (lite coolt). De vill SE min utresebiljett från Thailand för att försäkra sig om att jag ska lämna landet i tid. Flygbolaget får tydligen höga böter annars.
Problemet är att jag inte har någon sådan biljett. Bra är att jag är medveten om denna regel och har i MS Word konstruerat en egen biljett, med flightnummer, bokningskod o.d., OM denna situation skulle uppkomma. Som tur är accepterar de min hemmakonstruktion. Jag känner mig resvan och skuttar glatt till gaten och flyger till Berlin på en timme.
I Berlin blir jag ändå lite orolig för att de ska vilja se utresebiljetten vid passkontrollen i Bangkok också. Det vore tråkigt att bli hemskickad bara för en sådan grej. Är alltså lite nojig på planet från Berlin till Bangkok, men det visade sig senare att det inte var några problem, man var mer intresserad av att sälja taxibiljetter till mig, än att se mina resedokument.
Annars gick flyget till Bangkok väldigt smidigt och jag måste ge all cred till AirBerlin. Billig biljett och riktigt bra service, trots att bolaget profilerar sig som ett "semi-low-cost-airline". Två helt okej mål mat med fri dricka till, dessutom bjöd de på Baileys till kaffet. Utöver detta fick alla passagerare ett litet kit med ögonmask, öronproppar och resetandborste + tandkräm. Kommer att komma till användning under resan. Mycket bättre än Finnair, vilka jag åkte med förra gången, som knappt gav oss vatten.
Det ar VARMT i Bangkok och det ar FUKTIGT i Bangkok, men det ar HÄRLIGT att vara i Bangkok. Det slog mig när jag satt på flygbussen in mot stan att "hoppsan, jag är i Asien". Innan har det känts lite som att resan inte börjar på riktigt förrän jag kommer till Malaysia eftersom jag varit har förut, men jag är mycket nöjd över att vara här.
Jag sitter och slipar lite på planerna för oktober just nu. Det jag vet är att jag den 12:e flyger från Kuala Lumpur till Kota Kinabalu på Borneo och sedan den 21:a (eller om det var den 22:a?) från Kota Kinabalu till Manila på Filippinerna. Frågan är vart jag ska åka innan den 12:e först och främst. Jag blir kvar här i Bangkok i två nätter och har även tänkt besöka Penang i norra Malaysia, eventuellt Cameron Highlands som även det ligger i norra Malaysia, dessutom ett par dagar i Kuala Lumpur såklart. Dock behöver jag nog ett stopp till för att fylla ut tiden maximalt. Har faktiskt funderat lite på Krabi i södra Thailand, det ska ju vara fint. Risken är å andra sidan att det är lite dyrare då, eftersom det är ett så välbesökt turistområde. Jag ska fundera lite på det (och om någon har något bra tips tages det tacksamt emot).
På Borneo sedan ska jag titta upp möjligheterna att gå upp på Mount Kinabalu (ca 4000 m.ö.h.) och även ta mig ut i bushen lite. Brunei ska också besökas, två nätter är inplanerade där. Eventuellt blir det så att jag flyger tillbaks till Borneo efter Filippinerna, om jag inte känner mig klar där. Bra med dessa länder är att man som svensk inte behöver något visum, så man kan i princip skutta in och ut obegränsat många gånger. Det ger sig med tiden!
Planerna för Bangkok då? Inte jättemycket, ska ta mig iväg till de stora köpcentrarna imorgon för att inhandla sandaler och eventuellt lite annat som kan behövas. Fastnar säkert på någon bar som visar Premier League på kvällen imorgon. Matcherna börjar ju vid 4 svensk tid, vilket gör att det blir en perfekt kvällsaktivitet här borta. Ikväll blir det förmodligen tidigt, för att försöka sova igen den sömn som jag gick miste om på flyget.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)